2007 var ett...hmm vad ska man säga, spännande år. Till en början bjöd året på allt som hörde skolan till, det var det enda livet tycktes handla om. Dagarna spenderades mestadels med att rädda sina betyg och all fokus låg på skolan. Det var en tuff vår och förväntningarna var stora inför studenten, att slippa skolan och känna sig fri.

Den 8:e juni kom, studenten bjöd på mycket glädje och skratt och kommer för alltid vara en dag i friheten och lyckans tecken. Jag har nog aldrig fått ut så mycket energi på en och samma gång i en visselpipa! Det enda jag tar med mig från gymnasiet är mina underbara vänner jag fann där och ett halvdant betyg, samt en del minnen. Resten lämnar jag bakom mig som ett avslutat kapitel.

Sommaren 2007 bjöd på både det ena och det andra. Förhoppningen om en riktigt härlig svensk sommar gick snabbt i spillror när jag begav mig till Roskildefestivalen för att avnjuta ett riktigt härligt festivalliv med allt som hör därtill. Att jag skulle åka på festival kunde jag då aldrig drömma om i mina vildaste fantasier, men efter att mina goda vänner delat med sig av sina himla trevliga erfarenheter fanns det ingen återvändo. Det skulle bli ett kul äventyr att sitta med en cider i handen, i sunkiga kläder och otvättat hår, se solnedgången med sina lika sunkiga vänner och bara höra massa skön och ljuvlig musik strömma ur högtalare lika stora som mig själv.

Ett äventyr blev det, men kanske inte riktigt det jag hade tänkt mig. Nej, ingen hade kunnat tänka sig något liknande. Cidern i handen byttes raskt ut mot en telefon, för desperata rop på hjälp till våra kära föräldrar. De sunkiga kläderna, förvandlades till blöta, leriga, oanvändbara kläder. För att inte tala om den odör som bosatte sig långt upp i näshålorna, en blandning av både det ena och det andra (nämner inget för alla känsliga läsares skull). Vårt otvättade hår blev plötsligt blött och hade någon haft med sig schampo kunde vi duschat direkt utanför tältet.  Tälten ja, de bokstavligen sjönk och det fanns inget att göra annat än att fly landet. Hujedamej. Det var rena rama expedition överlevnad och efter att ha vaknat andra morgonen med en dyngsur kropp och efter att ha spenderat en hel dag på Mc. Donalds, övergav vi våra tält och åkte hem till våra underbara sängar i Sverige.
 
Jag har aldrig i mitt liv njutit av en dusch som jag gjorde denna stund. Vad som måste nämnas är att min fullständigt oförstådda tältkompis Lii stannade kvar i denna misär alldeles ensam. Detta är och förblir en gåta för mig och alla de andra som lämnade Rosklidefestivalen denna kaotiska natt. Det enda som stämde överens med mina förväntningar på festivalen var att jag fick höra en del trevliga musiktoner då vi återvände med ny tältutrustning och torra kläder någon dag senare. Muse, The Ark, The Who, Redhotchilipeppers och Arctic Monkey var bara några få som förgyllde våra örons tillvaro. Synd bara att vi missade en del andra. Det här äventyret glömmer jag aldrig någonsin.

Sommaren bjöd även på en lyxvecka med familjen på Rhodos. Det var en riktigt bra semester.

Vintern närmade sig och jag och min älskade åkte till London för första gången. Vi hann med att se allt sådant där viktigt som man ska se i London (Big Ben, Tower Bridge, Trafalgar Square, Buckigham Palace, Picadilly Circus, London Eye, Madame Tussauds mm.). Dessutom matade vi ekorrar i Hide Park, var på musikal, åkte tunnelbana, shoppade loss på både Harrods och Oxford street. Vi såg jultomten på en liten julmarknad, kollade in massa fiskar och hajar på London Aquarium och en kväll söp vi oss fulla på hotellrummet och begav oss ut på en gigantisk bar för att göra stan osäker. Jag hann även bli allergiförgiftad och när vi skulle åka hem kom vi på att vi hade missat planet. Haha. Jag lovar att INGEN som besökt London på 2-3 dagar har upplevt och gjort så mycket som vi gjorde. Det var helt galet.

     
      
     
  

Julen kom och år 2007 kommer nog att få bli det år som jag insåg att jag var vuxen. Kvällen innan julafton har alltid varit lika med sömnsvårigheter och härligt mycket funderande över vad morgondagen skall komma att bjuda på, men denna kväll somnade jag som en stock utan att ens vrida och vända på mig en stund. Läskigt att den känslan är bortsprungen.