Tänkte att det var på tiden att uppdatera. Eller rätt är sagt, det finns något annat jag borde göra, men eftersom jag verkligen inte alls är särskilt sugen på det just nu så hammnade jag här. Finurligt och oroväckande på samma gång.

Nåja, jag kan informera alla intresserade och övriga om att jag nog aldrig upplevt en sådan panikstress i skolan förut. Det är helt kaotiskt minsann. Skolan urartar och då talar vi redlöst. Obehagligt. Förfärligt. Jag finner inga ord. 
Längtar till juni då jag kan säga adjöken fröken!!!

Nog om det. Det är så fruktsansvärt tråkigt att läsa om ändå, fastän att jag inte har mycket annat i mina tankar just nu. Det enda som existerar är att hålla ut... och enligt mitt CV ska ju jag vara duktig på det. Att bjuda på glada miner i alla väder. eeh... =) jaja, nog har jag väl nåt leende kvar att bjuda på, men humöret får sig allt en törn av det här. Vi snackar bristningsgränsen nu!

Idag tog jag farväl av min pianolärarinna. Det var lite sorgligt. Jag fällde nästan en tår. Dock tänker jag inte ta farväl av mitt piano. Nej nej, på det kommer jag trudelutta genom hela livet =)

Jag skulle vilja åka och hälsa på min farfar. Det ska jag göra lite oftare när jag tar körkort. Cykeln kan ta sig i bakhjulet, för den använder jag bara i nödsituationer. Jag ogillar att cykla. Det framkallar flås och svett, vilket jag inte vill framkalla i onödan. (Obs. träning är inte onödigt)

Nu har jag nog inte så mycket mer att komma med, mer än...

"keep up the good work" (även om the good is på väg mot the bad, gah)
 
Nåja, Goder afton!