Då var det första dagen på mitt nya år. En dag närmare 23 och åtta år kvar till 30.
Dags att börja pensionspara och tänka på vad man ska köpa till barnbarnen i julklapp snart.

Nej seriöst.
Vad händer med all denna jäkla hets?
Är det bara jag som tycker att samhället i vår del av världen har målat upp en väldigt märklig bild av vad livet innebär?

Gå ut skolan med svinbra betyg, hitta något(?) snabbt som fan som du brinner för (du bör gärna ha listat ut något med hjälp av dina föräldrar sedan dagisålder) och satsa sedan järnet på det och lev för det hela livet. När du skaffat dig en "karriär" ska du se till att hitta en drömpartner (eller bara hitta någon, man kan ändå skilja sig sen) att få barn med och sen ska ni leva lyckliga hela livet med ett 8-5 jobb där du önskar att dagarna kunde gå lite fortare så att helgen kommer. Det är nämligen på helgen som du lever och dessa två dagar ska det hinnas med allt sånt som man inte hinner med på vardagarna; träffa vänner, kela med familjen, gå ut i naturen, njuta av livet mm. Samtidigt som du önskar att dagarna ska gå fortare i veckan frågar du dig varje dag var all tid tar vägen och varför allting går så fort.


Vi hade en liten diskussion om det här på jobbet idag och jag inspireras verkligen av de som ger järnet och satsar på en dröm. Men det är en allt för stor hets kring alla de som faktiskt inte har en sådan där inneboende känsla och ambition till att bli vår nästa statsminiser eller liknande. Det är väldigt konstigt om man inte har något man satsar hela sitt hjärta på efter studenten. Eller?

Vad hände med Carpe Diem?

Jag erkänner att jag överdriver, för visst drömmer jag också om att ha en familj, utbildning och stabil ekonomi. Men är det inte dags att man börjar tänka lite annorlunda?

OM jag får glädjen att leva tills jag är mogen nog att skaffa familj så är det ju underbart.
OM jag har lyckan att leva tills jag blir pensionär är det riktigt bra jobbat!
OM jag får den fina möjligheten att bo i ett trevligt hus är det ju en fantastisk dröm som går i uppfyllelse.
OM det blir vackert väder i sommar är det väldigt trevligt.
OM jag vaknar till en ny dag imorgon lovar jag att vakna med ett leende!

Inte NÄR... OM, OM, OM!

tralalalaa!!

Såklart ska man planera saker och ting.
Eller?
Vem har bestämt det?
Egentligen?

Nääe nu säger jag som en skön hippie jag träffade på en underbart vacker ö i Asien för ett år sedan:
"Catch the day and forget about tomorrow"

Dagens må-bra: Att jag har fått leva och varit frisk till jag fyllde 22 och att jag har gåvan att kunna se och lukta på de fina blommorna jag fick igår. Tack för att jag kan det.



God natt!