HEJ!
Dagen gick.
Jag städade, diskade, gick till biblioteket och studerade. När klockan slog halv nio och det var dags att dra sig hem för att äta middag kom jag på det...
Attans! Jag hade ju mitt uppdrag som jag skulle utföra under dagen. Att inleda en konversation med en främling. Där satt jag med min 4 kilos konstvetarbok och andades ut över att jag äntligen skulle gå hem och klappa mig på axeln för att jag tagit mig igenom 20 sidors anteckningar. Mörkret utanför och skenet från de skarpa lysrören i taket, gjorde att jag kunde spegla mig i fönsterrutan. Jag såg minsann lite trött ut denna kväll. Biblioteket stängde klockan 21.00 och jag visste att om jag skulle utföra mitt uppdrag, var jag tvungen att hitta en främling och det skulle behöva ske här i biblioteket. Inte kunde jag väl vara helt ensam kvar? Jag svalde hårt och kikade fram genom den ena bokhyllan efter den andra. Mina steg ekade nästan i den stora bibliotekslokalen. Jag stannade, lyssnade men kunde inte höra ett pip. Det är alltid tyst i biblioteket, men denna kväll var det tyst som i graven. Kusligt tyst. Det gick kalla kårar längs ryggraden på mig...
MEN!
Plötsligt från ett hörn allra längst nere i biblioteket hördes ett litet litet knyst. Jag tvärstannade, mitt hjärta slog fortare men jag började genast smyga mig dit med små och tysta steg. DÄR, nere vid biologiavdelningen satt de. De var två stycken och vem de än var så visste jag att det var två FRÄMLINGAR. Min chans att utföra mitt ytterst seriösa och allvarliga uppdrag denna kväll i Mars år 2009. Jag gömde mig bakom en bok (en stor bok) och kikade sakta fram för att kunna urskilja de lite tydligare. Jag hörde de båda varelserna tala till varandra på ett språk som inte var likt mitt eget "lutti, cutti raj raj raj" (ungefär så). Jag kom så nära att jag kunde se de och DE såg MIG. Aaah! Nu gällde det! Jag klev fram, svalde och sade: HEJ!
Varpå de två kära studerande indierna tittade upp mot mig. Sedan log de och svarade "hello hello"! hahah!
Sådärja, för visst inleder man de flesta konversationerna med att hälsa?! Mihi, mission completed!
Lite spänning i vardan!
Får se vad nästa uppdrag innebär, stay tuned! haha
Killevippen!
Jag städade, diskade, gick till biblioteket och studerade. När klockan slog halv nio och det var dags att dra sig hem för att äta middag kom jag på det...
Attans! Jag hade ju mitt uppdrag som jag skulle utföra under dagen. Att inleda en konversation med en främling. Där satt jag med min 4 kilos konstvetarbok och andades ut över att jag äntligen skulle gå hem och klappa mig på axeln för att jag tagit mig igenom 20 sidors anteckningar. Mörkret utanför och skenet från de skarpa lysrören i taket, gjorde att jag kunde spegla mig i fönsterrutan. Jag såg minsann lite trött ut denna kväll. Biblioteket stängde klockan 21.00 och jag visste att om jag skulle utföra mitt uppdrag, var jag tvungen att hitta en främling och det skulle behöva ske här i biblioteket. Inte kunde jag väl vara helt ensam kvar? Jag svalde hårt och kikade fram genom den ena bokhyllan efter den andra. Mina steg ekade nästan i den stora bibliotekslokalen. Jag stannade, lyssnade men kunde inte höra ett pip. Det är alltid tyst i biblioteket, men denna kväll var det tyst som i graven. Kusligt tyst. Det gick kalla kårar längs ryggraden på mig...
MEN!
Plötsligt från ett hörn allra längst nere i biblioteket hördes ett litet litet knyst. Jag tvärstannade, mitt hjärta slog fortare men jag började genast smyga mig dit med små och tysta steg. DÄR, nere vid biologiavdelningen satt de. De var två stycken och vem de än var så visste jag att det var två FRÄMLINGAR. Min chans att utföra mitt ytterst seriösa och allvarliga uppdrag denna kväll i Mars år 2009. Jag gömde mig bakom en bok (en stor bok) och kikade sakta fram för att kunna urskilja de lite tydligare. Jag hörde de båda varelserna tala till varandra på ett språk som inte var likt mitt eget "lutti, cutti raj raj raj" (ungefär så). Jag kom så nära att jag kunde se de och DE såg MIG. Aaah! Nu gällde det! Jag klev fram, svalde och sade: HEJ!
Varpå de två kära studerande indierna tittade upp mot mig. Sedan log de och svarade "hello hello"! hahah!
Sådärja, för visst inleder man de flesta konversationerna med att hälsa?! Mihi, mission completed!
Lite spänning i vardan!
Får se vad nästa uppdrag innebär, stay tuned! haha
Killevippen!
Kommentarer
Postat av: frida
haha, det var spännande att läsa, och kuligt!
Postat av: Lena
Hej
Vet du vad jag kom och tänka på när jag läste att du smög i biblioteket, en rysare (film). tur det inte var jag...
Läser att allt är ok med dig, du verkar trivas..
Skönt att vara ifrån Malmö??
Då har morsan och farsan det lugnt och skönt:)
var rädd om dig
kram
Trackback
