Något av det vackraste och finaste jag vet är att  ha picknick. Bara ordet "picknick" gör att jag ler och hela min lilla mage vill liksom slå kullerbyttor.

Föreställ dig en blå himmel i junimånad. Solstrålar som smeker huden och gör dig sådär lagom varm så att håret på armarna reser sig av välbehag. Ett underbart grönt täcke av gräs på marken, gräs som blivit påhälsat av tusenskönor och maskros så här års. En vind som inte gör sig allt för påmind och ett regn som rest iväg för stunden. Föreställ dig en korg fylld av smaskigheter. Hallonsaft, pastasallad, kakor, nybakat bröd och härligt mogna jordgubbar. Ingen mat smakar lika bra som den du har med dig på picknicken.

I gräsmattan syns det imellanåt till små myror. Sådana myror som bara gör sig sedda på picknickfiltar. I din omgivning finns träd och buskar som bjuder på ljuva melodier i form av kvitter och fågelsång.

Ta ett djupt andetag. I denna stund är världen underbar och efter att magen blivit nöjd myser du ner dina bara fötter (skorna är för längesedan avsparkade) i gräset. Grässtråna kittlar så härligt mellan tårna.

I dennna stund önskar du att alla kände likadant som du gör. Att alla sprudlade av glädje och energi. Att alla hade en lika mätt mage som du. Så mätt att du till och med kan mata pippifåglarna som börjat närma sig av nyfikenhet. Att alla kunde känna tro, hopp och kärlek. För ...en korg, en filt och lite gott sällskap är minsann allt som behövs!