Tänkte att det var på tiden att återförenas med min blogg. Det är förvånansvärt länge som jag har hållit tassarna borta från tangentbordet, men jag antar att jag inte har haft så mycket att dela med mig av. Förut, innan studenten använde jag ju mest min kära lilla blogg som en slags klagomur och avlastning. Jag är verkligen oerhört tacksam att den tiden är över, men jag måste erkänna att jag längtar till att den period jag har hamnat i nu också ska få ett slut. Jag behöver en början på något nytt.

Nej nu ska vi inte vara sånna!

Det finns en sak att nämna. Frida, Fritsch, Fräda, kalla henne vad ni vill, ska ge sig ut på äventyr för er som har undgått Evas blogg. Det är ganska märkligt att någon nära lämnar sådär för ett tag och jag kommer sakna henne alldeles för mycket.

Frida, min lilla Lussebulle. Jag älskar dig.

                                                                          

- Vad vore våra minnen utan midsommar -