Lalala...det börjar kännas att lillebror är borta nu.  Även om han för det mesta håller till på sitt rum, så känns det allt som att det är någon som saknas. Jag har ingen att brottas med eller få stryk av. Känns skumt. I miss.

Idag mår inte min nacke så bra. Jag har nämligen målat mitt tak, vilket innebär att jag var tvungen att inta en onormalt obekväm ställning. Någon slags limbo-vinkel, skulle man kunna kalla det. Så efter att ha "dansat limbo" med rollern i högsta hugg i två timmar ikväll, känner jag att morgondagens uppvaknande kommer påminna mig om kvällens måleritjänst. Aj.

På tal om uppvaknande så påminde morgonkvisten idag mig om gårdagens härjerier. Trots att jag lyckades slinka undan precis innan utgång och ta mig hem utan att sätta foten på något dansgolv, så kände jag allt att kvällen bjudit på både det ena och det andra i drickväg. Hurra, sa kroppen och huvudet. Men ack, så farligt var det inte och kvällen var ändå med tanke på omständigheterna, en trevlig sådan. Tackar tjejer.

Nu sitter jag här, sneglar lite försiktigt på körkortsboken och brottas med mitt samvete om jag ska ta och slå upp den eller inte. Det kliar inte precis i fingrarna att få bläddra fram mina favoritsidor om allt komplicerat som man tydligen måste kunna för att få köra bil, så lite oroväckande känslor har jag allt inför teoriprovet nästa vecka.

Det är tur att jag har den här filuren.

Min alldeles egna filur.